Tysklands Grand Prix 1976
Tysklands Grand Prix 1976 | |
Datum | 1 augusti 1976 |
---|---|
Bana | Nürburgring |
Sträcka | 14 × 22,835 = 319,690 km |
Vinnare | James Hunt, McLaren-Ford |
Pole position | James Hunt, McLaren-Ford |
Snabbaste varv | Jody Scheckter, Tyrrell-Ford, 7:10,800 |
Övrigt | Våt bana |
Tysklands Grand Prix 1976 var det tionde av 16 lopp ingående i formel 1-VM 1976.
Rapport
[redigera | redigera wikitext]RAM hade ett avtal med Rolf Stommelen och Lella Lombardi att de skulle delta med varsin Brabham-Cosworth. Bilarna beslagtogs emellertid under träningen respektive kvalificeringen av den lokala polisen på grund av att en av stallets övriga förare, Loris Kessel, hade startat en juridisk process mot RAM. Lombardi kvalificerade sig således inte till loppet medan Stommelen istället fick starta för Brabham i deras reservbil.
Eftersom det regnade strax före loppet hade samtliga förare, utom Jochen Mass i McLaren, valt att använda regndäck. James Hunt i McLaren startade från pole position, Niki Lauda i Ferrari från den andra rutan, Patrick Depailler i Tyrrell från den tredje och Clay Regazzoni i Ferrari från den femte startrutan. Den fjärde rutan var tom efter att Hans-Joachim Stuck i March fått kopplingsproblem och knuffats undan strax före starten.
Både Hunt och Lauda kom iväg sent i starten. Regazzoni var däremot snabb och tog ledningen med Hunt på andra plats och Mass, som startat från den nionde rutan, på tredje plats. Regazzoni snurrade emellertid och föll tillbaka till fjärde plats. Efter första varvet gick flertalet förare in i depå för att byta till torrdäck. Mass låg nu tvåa och efter ytterligare ett varv på första plats, före Gunnar Nilsson i Lotus och Hunt.
Lauda förlorade kontrollen över sin Ferrari vid Bergwerk där han snurrade av banan och åkte genom ett skyddsstaket och in i en jordvall. Laudas bil, som fattat eld, studsade tillbaka in på banan och hindrade där de efterföljande bilarna. Guy Edwards i Hesketh lyckades väja, men både Harald Ertl i Hesketh och Brett Lunger i Surtees körde på Laudas bil. De tre nämnda förarna stoppade och räddade Lauda ur lågorna. Även Arturo Merzario i Wolf stannade och hjälpte till.
Lauda fördes till sjukhuset i Adenau, där man konstaterade att han hade fått allvarliga brännskador och flögs därför vidare till Universitetssjukhuset i Mannheim, där han kämpade för sitt liv under några dagar.
Loppet, som hade stoppats efter olyckan, startades om, dock utan Chris Amon i Ensign, som ansåg sig ha fått nog och vägrade ställa upp. Regnet hade upphört och James Hunt tog nu ledningen före Clay Regazzoni, Jody Scheckter i Tyrrell, Patrick Depailler och Carlos Pace i Brabham. Ronnie Peterson förlorade kontrollen över sin March-Ford och kraschade våldsamt. Regazzoni snurrade igen, vilket medförade att Depailler körde av banan när han försökte undvika en kollision. Pace körde sedan om Scheckter och låg tvåa efter det första varvet. På det andra varvet körde Scheckter om Pace som sedan tappade ytterligare en placering och Vittorio Brambilla, som låg sexa, fick bromsproblem och kraschade sin March-Ford. Jochen Mass avancerade successivt uppåt i fältet och när Regazzoni på tolfte varvet återigen snurrade, intog Mass den tredje platsen.
Resultat
[redigera | redigera wikitext]- James Hunt, McLaren-Ford, 9 poäng
- Jody Scheckter, Tyrrell-Ford, 6
- Jochen Mass, McLaren-Ford, 4
- Carlos Pace, Brabham-Alfa Romeo, 3
- Gunnar Nilsson, Lotus-Ford, 2
- Rolf Stommelen, Brabham-Alfa Romeo, 1
- John Watson, Penske-Ford
- Tom Pryce, Shadow-Ford
- Clay Regazzoni, Ferrari
- Alan Jones, Surtees-Ford
- Jean-Pierre Jarier, Shadow-Ford
- Mario Andretti, Lotus-Ford
- Emerson Fittipaldi, Fittipaldi-Ford
- Alessandro Pesenti-Rossi, Scuderia Gulf Rondini (Tyrrell-Ford)
- Guy Edwards, Hesketh-Ford
Förare som bröt loppet
[redigera | redigera wikitext]- Arturo Merzario, Wolf-Williams-Ford (varv 3, bromsar)
- Vittorio Brambilla, March-Ford (1, olycka)
- Niki Lauda, Ferrari (0, olycka)
- Patrick Depailler, Tyrrell-Ford (0, olycka)
- Hans-Joachim Stuck, March-Ford (0, koppling)
- Jacques Laffite, Ligier-Matra (0, växellåda)
- Carlos Reutemann, Brabham-Alfa Romeo (0, bränslesystem)
- Ronnie Peterson, March-Ford (0, olycka)
- Chris Amon, Ensign-Ford (0, drog sig tillbaka)
- Harald Ertl, Hesketh-Ford (0, olycka)
- Brett Lunger, Surtees-Ford (0, olycka)
Förare som ej startade
[redigera | redigera wikitext]- Rolf Stommelen, RAM (Brabham-Ford) (Bilen beslagtagen av polisen)
Förare som ej kvalificerade sig
[redigera | redigera wikitext]- Lella Lombardi, RAM (Brabham-Ford) (Bilen beslagtagen av polisen)
- Henri Pescarolo, BS Fabrications (Surtees-Ford)
Noteringar
[redigera | redigera wikitext]- Scuderia Gulf Rondini och Alessandro Pesenti-Rossi gjorde F1-debut.
VM-ställning
[redigera | redigera wikitext]
Förarmästerskapet
|
Konstruktörsmästerskapet
|
|
|